Fantastiska Tomas

Aviciis nya singel Wake Me Up är väldigt bra tycker jag. Det är ungefär som de bästa av tre världar där akustiskt möter countrymusik (låten hette faktiskt inofficiellt Countrysong innan, enligt Amanda!) möter house.

Den är väldigt Aviciig.

Brygghäng där Amanda bor. Det blåser lite, men det är varmt och skönt i solen så jag hoppas på lite färg.

Jag ser verkligen plågad ut när jag är i solen. Väldigt svensson av mig. Och väldigt solbränd blir jag också, så man får rocka hög solskyddsfaktor. Typ 100!

Kanske den första sommardagen utan något inplanerat. Pannkaksfrukost framför The Carrie Diaries och nu ska vi troligen ner och bada lite. Jag kommer så bli än mer sjuk av det, men man måste ju ta årets första bad någon gång. Solen skiner ju och fåglarna kvittrar, så det är en ganska bra dag att bada på.

Idag har jag tyvärr inte haft tillfälle eller möjlighet att blogga.

Men nu sitter jag i alla fall och dricker lite öl och umgås med min kära kamrat Victor. Det är väldigt trevligt. Det var länge sen och det är skönt och härligt att bara snacka om livet och allt!

Det blev ett lite senare inlägg idag, för vi har varit på en kul utflykt!!

Vi vaknade i morse och då föreslog farfar/pappa Anders att vi skulle åka i väg på en bilutflykt. Jag, Sophie och Amanda nappade på det och iväg for vi till Vaxholm för glass och häng.

Sophie var fascinerad av alla båtar och satt och pekade ut vilken färg och hur stora båtarna var. Som om vi inte ser det själva, liksom...

Jag tog en bra OOTD-bild och Amanda frågade "Ska du lägga upp bilden på Flashback så att någon med ett tufft namn får ge kritik?"

Tänk om jag ska det, va?

Sen tog vi vaxholmsbåten hem, men Sophie var inte ett fan av blåsten, så hon ville sitta under min jacka!
.

Sophie däckade på väg till affären, men det känns ganska skönt, faktiskt.

Ikväll blir det fläskfilé med klyftpotatis, bea och smörstekt sparris. Mumma.

Jag är Amanda, Tomas varje-dag-häng. Som han själv skrev så är det kanske passande att jag svarar på frågan om hur det är att vara 18 år och klampa rakt in i ett sprucket förhållande med en tvååring från det.

Det var inte kul, alltid. Inte helhetsbilden. Det var mycket jag inte fick välja själv och mycket som tog tid att förstå, men trots det så har problemet aldrig varit för mig att Tomas har barn. Mina vänner sa att jag var dum i huvudet och förstod inte varför jag skulle ha en kille med barn, som att jag i och med det valde att bli mamma själv. Så funkar det självfallet inte.

Sophie är en fantastisk unge, och med lite tid har vi blivit mycket bra kompisar som funkar och trivs ihop. Jag hade stor respekt för att hon aldrig valt att dras med mig, utan att det var Tomas val och att det inte skulle behöva gå ut över henne om hon inte ville det. Nu var hon en bebis som inte kunde välja, men jag har verkligen försökt ge henne utrymme att välja att få vara bara med pappa - som det var innan mig och efter Tomas "separation" från mamman. Det var inte mycket marginal där emellan och det var knepigt för alla iblandade, för min att ta del i ett barns liv vars föräldrar tyckte olika om det deltagandet. Men i slutändan har jag förstått att det handlar om att jag och Sophie ska ha en sund relation på det sätt vi har, att den inte handlar om varken mamma eller pappa utan om henne och mig. Att jag är en bra person som kan svara för de behov hon har generellt och gentemot mig - för det har hon. Och det är inte konstigt.

Jag och Tomas lever ju ihop - det har blivit så och jag kan inte svara för varför, men varannan vecka är det Sophie-vecka och i regel träffar jag henne varje dag då. Att vi måste ha ett samspel är det ingen fråga om, men samtidigt behövs ingen titel för det. Jag ser Sophie som en bonus i mitt liv, en till person att tycka om och hänga med - och om jag finns kvar en längre tid så hoppas jag också att jag får vara samma sak för henne. En bonus, något hon inte hade behövt men som ändå berikar hennes liv. Att kalla mig för någon form av "styvförälder" verkar väldigt roligt bland gymnasieelever, men skulle vara larvigt när hon redan har två föräldrar som räcker fint.

Hur jag tänker kring att han har barn?
Min pojkvän har barn.
Jag får hänga med henne och barn är ju kul! Det kan verka som en stor sak och det är det i den mening att det är livets mest värdefulla, men för mig har det aldrig varit dramatiskt att ha personer med barn omkring mig - inte heller att träffa ett varje dag varannan vecka.

Nu ska jag ut och leka i parken, med min pojkvän och Sophie, båda bonusar i mitt liv.

Mina föräldrar gick precis och la sig, men Sophie ville fortsätta bygga med sina duploklossar. Det är ju ändå sommarlov för mig och henne. Vi får ta lång sovmorgon imorgon!

Sophie är fullt uppe i att inventera alla sina filmer.

"Det är viktigt att ha koll, så att man inte tappat bort några filmer. Det är inte alls kul om man gör det!" kommenterar Sophie till bloggen.

Nu kommer snart farmor hem och ska passa Sophie medan jag åker iväg till Danderyds sjukhus för möte på Prima!

Den senaste dagen har handlat om studenten. Amandas student, för att vara precis. Min fina flickvän.

Igår köpte jag gossedjur, glasögon, flaggor, ballonger, blommor och allt sånt där kul man gör studenthalsbandsgrejer av. Sen satt jag hela kvällen och pusslade ihop det.

Idag var det utspring. Egentligen skulle Sophie vara på dagis, men de ringde och sa att hon var jätteledsen och saknade pappa; hon ville inte äta eller sova. Så jag var tvungen att åka och hämta henne, vilket jag inte hade planerat för, så allt blev jättestressigt.

Jag fotade med systemkameran, så jag har inga bilder klara för tillfället.

Nu gräver Sophie i sandlådan och jag ser plågad ut i solen.

 "Lycka till med din nya blogg!" löd den första kommentaren jag fick. Den var från Blogg.se. Tack, säger jag, den kommentaren värmde!

Jag heter Tomas, precis som bloggnamnet antyder. Jag är lite för lat för att skriva en lång och fyndig introduktion, så jag nöjer mig med lite snabb info.

Jag är 19 år. Jag har en dotter som är två och ett halvt år. Jag har en finfin flickvän som heter Amanda. Jag tycker om kläder och då främst klassiskt, gubbigt herrmode. Jag spelar gitarr och sjunger. Mitt favoritband är Mumford & sons och deras konsert förra veckan var den bästa jag någonsin varit på.

Nu har jag skrivit tillräckligt mycket information för att ni ska kunna bestämma er för om jag är en sympatisk och fantastisk person.

Tomas OUT!