Fantastiska Tomas

Nu ska jag precis lämna Amanda vid Arlanda flygplats. Hon och hennes mamma ska åka till Grekland i en vecka, och jag blir ensam kvar i Sverige.

Tur att jag troligen ska åka till kära Victors skärgårdslandställe vid Dalarö. Där finns ingen el, så man får stänga av mobilen och grilla. Bara njuta av skärgården, där ingenting händer.

Vet ni förresten vad som hände idag för ett år sen? Då träffades jag och Amanda för första gången, vid stora ingången till Peace & Love. Vi var på exakta platsen igår, men festivalen har ju gått i konkurs...

Hur kommer det sig att barn alltid sommar när man har knappt 15 minuter kvar på en fem timmar lång bilfärd? Mamma berättade också hur min syster Karin hade somnat precis innan landning när de hade flugit 9 timmar till USA, så det verkar vara någon form av default-grej hos alla barn. Kanske bara för att jävlas? Ondsint, tycker jag!

Som karma får barnen säkert väldigt ont i nacken av att luta sig fram så som de gör när de somnat.

Om han har det bra?
Vad han har det bra!
Sophie har vaknat och gnällt en gång, "sov lite till" sa jag då och visst gjorde hon det. Man kan säga att jag tar hans roll och han njuter till fullo trots ovissheten om mina insatser.

Jag har fått fyra timmar inatt och förstår inte hur Tomas orkar varje, nej, sömnlöshet är det värsta. Det tror jag. Bortsett från svält och orent vatten som skadar och dödar människor i andra delar av världen och delvis vår. Här i Sverige har vi en ny trend där man vill åt just det, svält och skada, och där man missbrukar vår tillgång till näringsrik och varierad kost med all möjlighet att bantas på. 5-2 heter den, googla för vidare dumheter.

Om bara 5 minuter har jag två-timmars-jubileum! Då blir jag galen. Då går jag upp. Då GER jag upp.
Men Tomas sover som sagt skönt.

Jag lagade middag ikväll och det blev spaghetti carbonara, eftersom det är en väldigt simpel men god maträtt.
Min mormor har blivit dement och hon kom in fyra gånger och sa "Åh, du lagar middag, vilken mästerkock!".

Det är lite hemskt på ett sätt, men jag känner mig uppskattad!

Igår när vi kom fram till gårn' så hade Sophie somnat i bilen, så jag bar upp henne till hennes säng och sen så gick vi på en promenad till en liten sjö i skogen där man kan bada. Tyvärr var vattnet ganska äckligt och det var väldigt kallt i luften, så jag skippade kvällsbadet...

Idag tog min mamma Sophie på morgonen och jag sov till klockan 2. Jag måste varit väldigt utmattad och trött, för när jag vaknade kände jag att jag skulle kunnat sova flera timmar till! Borde ta en dag då jag bara sover ut. Får göra det nästa vecka då Amanda åker till Grekland!

Idag har det regnat.

Det är två ungar som på riktigt stirrat på oss i två timmar. Jag förstår inte grejen, har jag bajs i håret? De är så otroligt obehagliga!

Nu sitter vi äntligen på tåget. Jag kan inte beskriva hur skönt det känns efter att ha stånkat och släpat på massor med packning (väldigt mycket packning för ungefär 3 dagar...) i denna sjuka värme. Jag är så himla svettig, och mina fötter kan inte sprida en särskilt fräsch odör nu när jag tog av mig skorna. Men jag måste ta av mig dem, annars tror jag att jag DÖR!

Snart somnar Sophie och då blir allt än mer lugnt...

Vi bokade en spontanare till vårat landställe i Dalarna. Egentligen skulle vi åkt i måndags, men sen hände massor med grejer som gjorde att vi behövde avboka resan. Men idag åker vi!

Det är världens mysigaste gård utanför Mora. Det ska bli lugnt och skönt, även om Amanda är lite nervös för att träffa min släkt. Den är tydligen läskig, och jag kan nästan hålla med henne!

Idag har vi varit iväg och badat i Edsviken! Sophie var väldigt sugen i början men sen blev hon lite rädd för vattnet, och då fick jag inte gå längre ut än två meter.

Jag börjar förresten bli väldigt tjock. Inte på ett fånigt "jag vill att någon säger att jag är smal"-sätt, utan på riktigt. Jag tränar ju knappt längre, men jag äter lika mycket som jag gjorde när jag väl tränade...

Jag hittade en gammal extern hårddisk och på den fanns det bilder på sophie när hon var knappt en dag gammal. Titta vad liten hon var!

 

 

 

 

 

 

Nu har äntligen min älsklingsflicka (förutom Amanda, då) kommit hit. Det är så märkligt hur mycket hon kan växa på bara en vecka. Hon utvecklas både språkligt och på längd. (Fast Sophie är väldigt kort.. Jag träffade Victors systerdotter som precis ska fylla ett år. Hon var 80cm och det var Sophie ungefär när hon var två år...)

Hon har tydligen varit på Gröna Lund och pratar, visar och förklarar hur hon åkte tåg, nyckelpigan och alla möjliga sorters karuseller!

När man sitter mitt i natten kan man komma till vissa insikter. Igår insåg jag hur lyckligt lottad man egentligen är.

Jag minns att jag såg någon undersökning för en tid sen som sa att om man hade det och det (typ om du har en säng, en frys och en enbent cocker spaniel) så var man rikare än typ 99% av jordens befolkning.

Och så sitter vi här och klagar över att någon äter banan på tunnelbanan, att internet är långsamt eller att min iPhone 4 inte är riiiiktigt lika vass som iPhone 5. Vi har egentligen ingenting att klaga över.

Det fick mig att tänka på en låt ur filmen Torkel i knipa, Så som Quang:

"...Du har Big Mac och Nintendo och du kan säga ja och nej
Och det finns tusen barn i världen som gärna byter det med dig"

Klockan är 3 på morgonen och solen går upp. Jag har precis sagt hejdå till ek kompis som jag suttit och pratat med vid havet sen klockan 11, medan Amanda jobbat natt!

Vi har bara suttit och chillat, lyssnat på musik, och pratat om livet. Han har gjort slut med sin tjej och jag försöker vara ett så bra stöd som jag kan, trots att jag vet att jag är otroligt dålig på att prata och ge uttryck för känslor. Jag får ta och arbeta på det. Men han blev nöjd och uppskattade att ha någon att prata med, så någonting måste jag ha gjort rätt.

Det känns så magiskt att se solen gå upp och bara njuta av sommaren.

... allihopa. Jag och Amanda trotsade strejken och åkte hem till henne för att se dans och lek kring stången. Ingen dans för oss, dock.

Mitt hår är vilt och jag borde klippa mig snart!

Sommar med Ernst. Alltså, jag blir så lycklig i hela kroppen. Den sommarfeeling jag nämnt är komplett, för ingen sommar är en riktig sommar utan Ernst. Jag bryr mig inte om någon allsång, utan för mig är det bara Ernst som gäller!

Jag älskar Ernst. Han är min man.

Amanda delar inte min guylove till Ernst utan äter jordgubbar och läser på balkongen!

Lyckokakor och thaimat till middag. Jag måste hitta "the right places", nu när jag läst vad man framtid håller!!

Det blev förresten ingen strejk på min kära lidingöbana, men idag är sista gången den kör innan en 2 årig renovering, så man måste passa på att åka den allra sista turen!!

Sommaren är fantastisk. Man har inget man egentligen måste göra, man kan bara slöa hela dagarna om man vill!!

Det blev tyvärr inget bad när vi brygghängde hos Amanda. Det kom några fjortisar som också la sig på bryggan och då kände jag mig generad i mina kalsonger (hade inta badbyxor!!).

Men nu sitter vi på min hemmaplan. Vid min kära sjö. Nu ska jag banne mig bada, för det känns väldigt konstigt att fira midsommar utan att ha badat!

Vi väntar bara på lite mer sol...

Medan jag letar efter jobb så håller större delen av Stockholms kollektivtrafik på att strejka från sina jobb.

Jag förstår att de säkert har något vettigt att strejka över, men kan ändå inte undgå att känna att det är irriterande och jobbigt att många bussar och tåg är eller kommer vara inställda.

Imorgon kommer vi i alla fall vara fast på vår kära ö, i och med inställt buss och tågtrafik, så vi tänker ta till lite ler traditionella färdmedel så som cyklar. Bad, solning, CV-utlämning och allmänt mys väntar.

Jag saknar förresten min lilla flicka. Så här såg hon ut när hon somnade på bussen i Skövde.

Jag är i ett desperat behov av ett jobb just nu. Pengarna börjar tryta och det är alldeles för mycket månad kvar i slutet av studiebidraget. Är det någon som har några tips?

Jag planerar att skriva ut typ 15 CV/personliga brev och sen gå på en jobb-sökar-spree där jag skuttar runt till alla affärer i närheten och presentera mig med ett fast handslag och lämna över mitt CV. Det borde fungera någonstans i alla fall!

Aviciis nya singel Wake Me Up är väldigt bra tycker jag. Det är ungefär som de bästa av tre världar där akustiskt möter countrymusik (låten hette faktiskt inofficiellt Countrysong innan, enligt Amanda!) möter house.

Den är väldigt Aviciig.

Brygghäng där Amanda bor. Det blåser lite, men det är varmt och skönt i solen så jag hoppas på lite färg.

Jag ser verkligen plågad ut när jag är i solen. Väldigt svensson av mig. Och väldigt solbränd blir jag också, så man får rocka hög solskyddsfaktor. Typ 100!

Kanske den första sommardagen utan något inplanerat. Pannkaksfrukost framför The Carrie Diaries och nu ska vi troligen ner och bada lite. Jag kommer så bli än mer sjuk av det, men man måste ju ta årets första bad någon gång. Solen skiner ju och fåglarna kvittrar, så det är en ganska bra dag att bada på.

Idag har jag tyvärr inte haft tillfälle eller möjlighet att blogga.

Men nu sitter jag i alla fall och dricker lite öl och umgås med min kära kamrat Victor. Det är väldigt trevligt. Det var länge sen och det är skönt och härligt att bara snacka om livet och allt!

Det blev ett lite senare inlägg idag, för vi har varit på en kul utflykt!!

Vi vaknade i morse och då föreslog farfar/pappa Anders att vi skulle åka i väg på en bilutflykt. Jag, Sophie och Amanda nappade på det och iväg for vi till Vaxholm för glass och häng.

Sophie var fascinerad av alla båtar och satt och pekade ut vilken färg och hur stora båtarna var. Som om vi inte ser det själva, liksom...

Jag tog en bra OOTD-bild och Amanda frågade "Ska du lägga upp bilden på Flashback så att någon med ett tufft namn får ge kritik?"

Tänk om jag ska det, va?

Sen tog vi vaxholmsbåten hem, men Sophie var inte ett fan av blåsten, så hon ville sitta under min jacka!
.

Sophie däckade på väg till affären, men det känns ganska skönt, faktiskt.

Ikväll blir det fläskfilé med klyftpotatis, bea och smörstekt sparris. Mumma.

Jag är Amanda, Tomas varje-dag-häng. Som han själv skrev så är det kanske passande att jag svarar på frågan om hur det är att vara 18 år och klampa rakt in i ett sprucket förhållande med en tvååring från det.

Det var inte kul, alltid. Inte helhetsbilden. Det var mycket jag inte fick välja själv och mycket som tog tid att förstå, men trots det så har problemet aldrig varit för mig att Tomas har barn. Mina vänner sa att jag var dum i huvudet och förstod inte varför jag skulle ha en kille med barn, som att jag i och med det valde att bli mamma själv. Så funkar det självfallet inte.

Sophie är en fantastisk unge, och med lite tid har vi blivit mycket bra kompisar som funkar och trivs ihop. Jag hade stor respekt för att hon aldrig valt att dras med mig, utan att det var Tomas val och att det inte skulle behöva gå ut över henne om hon inte ville det. Nu var hon en bebis som inte kunde välja, men jag har verkligen försökt ge henne utrymme att välja att få vara bara med pappa - som det var innan mig och efter Tomas "separation" från mamman. Det var inte mycket marginal där emellan och det var knepigt för alla iblandade, för min att ta del i ett barns liv vars föräldrar tyckte olika om det deltagandet. Men i slutändan har jag förstått att det handlar om att jag och Sophie ska ha en sund relation på det sätt vi har, att den inte handlar om varken mamma eller pappa utan om henne och mig. Att jag är en bra person som kan svara för de behov hon har generellt och gentemot mig - för det har hon. Och det är inte konstigt.

Jag och Tomas lever ju ihop - det har blivit så och jag kan inte svara för varför, men varannan vecka är det Sophie-vecka och i regel träffar jag henne varje dag då. Att vi måste ha ett samspel är det ingen fråga om, men samtidigt behövs ingen titel för det. Jag ser Sophie som en bonus i mitt liv, en till person att tycka om och hänga med - och om jag finns kvar en längre tid så hoppas jag också att jag får vara samma sak för henne. En bonus, något hon inte hade behövt men som ändå berikar hennes liv. Att kalla mig för någon form av "styvförälder" verkar väldigt roligt bland gymnasieelever, men skulle vara larvigt när hon redan har två föräldrar som räcker fint.

Hur jag tänker kring att han har barn?
Min pojkvän har barn.
Jag får hänga med henne och barn är ju kul! Det kan verka som en stor sak och det är det i den mening att det är livets mest värdefulla, men för mig har det aldrig varit dramatiskt att ha personer med barn omkring mig - inte heller att träffa ett varje dag varannan vecka.

Nu ska jag ut och leka i parken, med min pojkvän och Sophie, båda bonusar i mitt liv.

Mina föräldrar gick precis och la sig, men Sophie ville fortsätta bygga med sina duploklossar. Det är ju ändå sommarlov för mig och henne. Vi får ta lång sovmorgon imorgon!