Fantastiska Tomas

Så löd det senaste sms jag fick.
Om ni vill veta något annat kul om mig eller min vardag så är jag här.

Kommentarsfältet är ert xD

Jag vill kunna prata. Jag önskar verkligen att jag var en person som delade med mig av mig själv och allt vad det innebär. Folk säger att det är svårt att veta något om mig, vem jag är, vad jag är och gillar och så. Just för att jag inte kan prata. Med någon.

Om det var något jag skulle vilja ändra på så skulle det definitivt vara det. Det är egentligen bara barnsligt och omoget att inte kunna det och jag undrar varför det är så. Vad gick snett? Beror det på något i min barndom? Jag har verkligen ingen aning. Jag är vilsen och vet ingenting.

Härliga tider med studentskiva. Jag var utklädd till allas vår favorit playboy, miljonär, filantrop och geni: Tony Stark.

Det var lätt. Jag köpte en LED-spotlight som jag tejpade fast på en tröja. Dra en till tröja över och sen målar man skägg med eyeliner. En barnlek.

... Men nu är hon hääääär!

Första namedroppen för kvälllens maskeradskiva är Amanda as Kenny Starfighter. Jag återkommer med min superhjältetolkning.

Dags att blogga lite, kanske. Ja. Det låter som ett bra plan.

Amanda ska snart iväg till sitt jobb. Hon kränger burgare på Max. Jag får schysst rabatt så jag tycker att det är riktigt värt, men Amanda håller inte riktigt med mig tror jag.

Imorgon är det studentskiva med tema: Superheroes Vs Badguys. Vad jag ska klä ut mig till förblir ett mysterium. (Fast den enda son läser bloggen vet redan vad jag ska vara, så mystiken försvinner ju dirr)

Jag bjuder på en bild med två surikater som värmer sig!

Jag gillar kläder, och då framförallt ungdomligt klassiskt á la preppy (hatar däremot ordet och termen) Sådant som Amanda tycker är bajsnödigt och stroppigt. Jag gillar OCBDs, brouges, manchesterbyxor, pressveck, fair isle-tröjor, natoband, instoppade skjortor, seglarskor.

Och jag gillar Kiel James Patrick. En härlig kis som lägger upp bilder på snygga kläder. Enligt mig, alltså.

Mycket händer. Mycket ska hända. Jag har varit på tre olika möten sen i fredags. Hos rektor, hos skolläkare och hos kurator. Jag har varit borta 50% av terminen än så länge. Orken och viljan är borta, och med den ryker också studiebidraget den här månaden. Jag vill men vill ändå inte gå till skolan, hur tokigt det än kan låta!

När jag hamnar efter i skolan så orkar jag inte gå dit och höra lärare fråga och tjata om inlämningar, uppsatser och prov. Det är lättare att stanna hemma, trots att jag vet att det är en idiotisk lösning, och då hamnar jag mer efter och då tappat jag än mer skolork.

Det gäller bara att försöka ta sig ur den onda spiralen som folk så gärna beskriver det som. ETT STEG I TAGET. Tacka vet jag Mogens, min kurator på UM. En vis man, som för övrigt tänker väldigt likt Amanda.

Nu är det vår. Åtminstone nästan. Det har varit lite sol, och nu är det regnigt och mulet. Precis som det är såhär på vårens början.

Nu när våren i alla fall är här är det dags att plocka fram mina nästan nya brouges. Äntligen, säger jag.

Amanda tycker att de är fula och gubbiga, men jag gillar dem verkligen. Jag tycker att det är intressant med skor. Det är nästan det viktigaste plagget, enligt mig. Man kan ha lite halvdana kläder, men så slänger man på sig ett par riktigt snygga skor och man känner sig snyggast i världen. On top of the world.

Skoresonemanget fungerar åt andra hållet också: man kan ha på sig världens snyggaste kläder, men om man har på sig ett par fula skor så förstörs allt. Skorna är viktigast. Det är grunden allt byggs på.

Jag gillar verkligen "mitt" gym. Jag har alltid tyckt att det varit lite jobbigt och stressigt att pallra sig till ett grått, trångt gym med halvdana maskiner i vit metall som ser ut som något direkt hämtat från Shawshank.

Men på det gymmet där jag gymmar nu är det verkligen inte så. Det är en så harmonisk, lugn och fridfullt miljö. Det är öppet och fräscht och i omklädningsrummen finns allt man behöver: schampo/balsam, hårfön, vax. Och bastu. Världens bästa bastu.

Här är en bild på mig och Amanda. Jag gör en riktigt Kiel James Patrick-hälsning.

 "Lycka till med din nya blogg!" löd den första kommentaren jag fick. Den var från Blogg.se. Tack, säger jag, den kommentaren värmde!

Jag heter Tomas, precis som bloggnamnet antyder. Jag är lite för lat för att skriva en lång och fyndig introduktion, så jag nöjer mig med lite snabb info.

Jag är 19 år. Jag har en dotter som är två och ett halvt år. Jag har en finfin flickvän som heter Amanda. Jag tycker om kläder och då främst klassiskt, gubbigt herrmode. Jag spelar gitarr och sjunger. Mitt favoritband är Mumford & sons och deras konsert förra veckan var den bästa jag någonsin varit på.

Nu har jag skrivit tillräckligt mycket information för att ni ska kunna bestämma er för om jag är en sympatisk och fantastisk person.

Tomas OUT!